.
.
.
.
.
.

Kan även nämnas att vid partiet "So you think you can stone me and spit in my eye-" så spottade hon sig själv i handen och smetade i sitt öga. Fotografier från denna resa finns här. Låten kan du lyssna på här om du har spotify.

Jag och K tyckte att 12 pers var mycket, och som resultat blev det på tok för mycket mat och dryck. Men men, vi slipper tänka på mat till oss själva flera dagar framöver! :D

Kort och gott vill jag tacka alla som kom, riktigt kul att det blev ett sånt skönt gäng. Ursäkta att vi var tidsoptimister. Den episka filmen vi tänkt ta i slutet av kvällen blev det ju inget av. Men det var urkul att snacka, käka, klottra och sjunga för allt vi var värda. Tog idiotiskt nog inga bilder under själva evangemanget, men dessa foton ger nog ett litet hum, fast utan människor. Iallafall, tack för att ni kom! Olle, Randi, Lisa, Valentin, Veronica, Jennula, Björn, Mickey(+ sitt playstation och singstar<3), och tack för en riktigt trevlig kväll!

Och för de som vill kolla upp musik eller så, här är spotify-listan vi körde. :)
p.s. Valentin, jag vet att du tog bilder, hör av dig när du lagt upp dem :) d.s.

Hann inte posta ett grattis-inlägg igår då jag inte fann rätt grej att sätta upp, men nu tror jag att jag har det.

Så jag hälsar Grattis i efterskott till Monni och min fästmö Stina! ^_^

Och grattis i förskott Björn! ^_^

Ett badhus i Malmö har ändrat sina klädregler och därmed även beslutat att besökarna ska få bada topless oavsett kön. Detta framkallar bilder, och de flesta verkar se framför sig en hord av unga snygga storbröstade kvinnor som bara går runt och fläker ut sig, och stackars alla barn som måste se det, och stackars alla män med ofrivilliga erektioner. Nu var det visserligen ett bra tag sedan jag var i ett badhus sist. Men såvitt jag minns kunde man se nakna kvinnobröst i bastun, då många mödrar tar med sina kids, och att även små pojkar fick vara i damernas omklädningsrum för att det var just små barn. Inget sexualliserat där. Vid vilken ålder tar man ska av att se kvinnobröst?

Fast jag förstår ju verkligen problemet killarna kommer att få. Jag menar, alla kvinnor är ju snygga. Nej vänta, då jag sett ganska många kvinnor i och med att jag gått till badhus vet jag att så inte är fallet. Ah, då måste det vara det här med att män är attraherade till alla kvinnor! Alla från Tutt-Tina till Sletna Berit. Så länge det har bröst spelar storleken eller hur långt de hänger ingen roll. Nej vänta. Då är det ungefär som att jag reagerar på ett deliciously flat chest- vänta, nej det har jag inte haft något problem med på baden. Men kidsen måste ju få det. De borde ju bli ärrade för livet. Slutsats: förbjud topless på båda könen. Nej vänta.

Som sagt så var det ett bra tag sedan jag var i ett badhus. Jag tycker om att bada, känslan av att vara snäppet nära viktlös, vattnets lugn, någon med att återvända till livmodern hippie yaddah yaddah. Och jag älskar vågor, och att ramla i vattnet. Har aldrig varit intresserad av att sola, men jag älskar att simma. Det görs lättast i t.ex. baddräkt. Jag har två stycken, men jag funderar starkt på att skaffa en ny då allt fler butiker numera säljer badshorts för kvinnor. Jag tycker att det är helt underbart att bad blir mer kul och mindre sexigt.

...eller jo det är det!

Min mors trevliga vän Griselle är på besök från Australien. Farsan hade visst planerat någon middag ute idag, sa inget om vad det var för något. Tänkte "äh, chans att äta ute i Stockholm, why not?" Why not indeed! Visade sig vara ett tjeckiskt ställe på götgatan. Massor av god öl och gulaschsoppa, I like! Vi hängde på låset, i likhet med kön efter oss, som jag förstått är standard för stället. Och när vi kom in var vi väntade, stort bord, redigt shysst ställe. När glasen höjdes till skål var det visst en skål till mig. Det här var födelsedagsfirandet från mina päron. Gee wiz!

Iallafall, efter maten och fyra olika öl föreslogs det att åka vidare till ett annat ställe för efterättsdrink. Don't mind if I do. På tunnelbanan säger farsan "Åh vad trevlig stationen globen är, och inte särskilt långt bort alls, vi går av här istället!" Yeah, why not?

Varpå den riktiga anledningen till att vi gick ut idag var i ett kuvert. Tour of Refusal. Hade missat det totalt. Han öppnade med "This Charming man"* <3

*=kapitel 3 av min serie Anima heter "Denne charmerande man" efter den låten. En av mina favoriter. Jag och K sjunger på den jämt.

Ah shit. Hittade en såndär dollmaker via Tunguska sidan efter att ha sett Drivgods-karaktärerna som dolls, och kände för att leka lite själv. Leta inte upp den där sidan! Det är beroendeframkallande!
Så öh, överdrivet söta och tjejiga dockor, det kan man ha jävligt kul med.
Under kutten: åtta Anima-karaktärer och fyra Medley-karaktärer.

( Glitter!! )

Skriver för att säga att jag är både överraskad och smickrad över resultatet av föregående inlägg. Jag har fått sms, kommentarer, och telefonsamtal som visar hur mycket folk brytt sig. Jag tror inte att projektet jag sökte in med(minns inte ens vad jag skrev) var särskilt bra. Det var iallafall inte genomtänkt. Så jag finner det ganska naturligt att det var andra projekt som prioriterades. Jag är inte bitter. Kanske lite ledsen över andra saker som påverkats över att jag inte tog mig in. Men i övrigt inte alls. Jag ser fram emot saker jag planerar i höst. Jag väntar på andra besked jag håller tummarna för. Jag arbetar, jag tecknar, och rullar på som vanligt.

Däremot tycker jag att det känns väldigt passande att säga: Tack.

* Femte försöket gilt kommer Stef Gaines äntligen in på projektåret vid Serieskolan i Malmö :D (Och vilket projekt!!)



Brorsan hade lovat att hålla koll efter brevet åt mig, och idag ringde han och läste upp det.
Klart det känns trist. Jag menar, femte försöket och inte ens reserv. Men en stor del av mig är lättad. Dels för att det i det här fallet alltid varit mycket jobbigare att vänta än att få besked, så min mage tackar att det är över. Iår så både hoppades och ville jag. (Okej, mer ville än hoppades, med tanke på föregående försök) Fast sen är det ju det där att öhm, jag minns inte vad jag sökte in med. Min ansökan gjordes i sista minuten, full av stress och "kanske ändå". Så jag tror inte att det var så bra. Och årets "du-kom-inte-in":brev var fullt av "Men det är inte DU, bara projektet! Snälla återkom med ett annat projekt nästa år!" samt "Om du vill veta varför, maila X". Jag kommer nog maila. Fast jag har en ganska bra gissning på vad det är. Brist på klarhet och säkerhet. Eller något.

Aja. Då vet jag vad jag ska ägna följande år till, nämligen att jobba stenhårt, tjäna pengar och etablera mig. Inte mer med det. Något år kanske jag har något bra projekt och söker med det. Men tills dess får det vara.

Now it's over. Jag har fortfarande en hel del jobb som jag kämpar med.
Och så väntar jag på två andra besked. Besked som jag mer än gärna väntar på, då jag hoppas på goda utsikter.

Jag har en såndär dongel. Dvs trådlöst interwebs som man kan ha med sig överallt. Och vi fick den att fungera i Halland med. Fast K bor i ett hus mitt i skogen(i stort sett). Så trafiken vi fick upp är inte tillräcklig för att kunna surfa. Mer krusningar än vågor, om man säger så.

Därav är jag alltså just nu i inget-internet-land. Lånar för tillfället Ks lillebrors dator för att skriva det. Han tog studenten igår och det har firats i dagarna två. Annars ägnas dagarna åt tecknande, arbete, promenader i den inspirerande hallandsskogen samt besök hos släkt och vänner vi inte sett på ett bra tag.

Ikväll blir det lite dum komedi, och så massor med sprit.
Ingifta bröderna kicks ass.

.
.
.
.
.
.


.
Ursäkta copypastan. Och mangastudio kan inte skriva Å, Ä och Ö.
Givetvis äter vi bara ondskefulla flingor. Mer om det någon annan gång.
Och ja. Tordyvlar rullar bajs. Det fick vi bekräftat av mjölkpaketet.

.
.
.
.
.
.


.
Ursäkta copypastan, och mangastudiodemon kan inte skriva Å, Ä, Ö.

.
.
.
.
.
.
Jag skulle kunna leva utan den där blicken som får mig ur balans.

Men jag skulle aldrig ha tålamod nog att bli förstådd, ingen känner mig så väl som du.
.
.
.
.
.
.
.

Staffars Serier satte igång Nostradamus under Januari. Jag hängde på, och såhär ca en årstid / ett kvartal senare tänkte jag att det vore kul att se vad som hänt efter gissningarna.

( Gissningarna för 2009 och deras kommentarer från våren )

Nästa uppföljning kommer i typ September.

K: Fast jag föredrar dansband framför hiphop
Stef söker upp Petter på Spotify och sätter på "God damn it"
K: Meh! Det är skillnad på svensk hiphop!

Ja såhär i slutet av mors dag kan jag ju rekomendera alla som har tillgång till det att läsa vidare på One Piece. Det är lite spännande, dels för att man undrar vad som ska hända i serien, men också för att man undrar vad som ska hända en själv när man läser den. Enchiro Oda har nämligen alltid en tävling med sig själv när han designar sina karaktärer. Rättare sagt, deras bakgrundshistorier blir bara värre och värre. Inte värre som dåliga, utan värre som sorgliga. Man är lite rädd när man läser One Piece eftersom den framkallar så mycket känslor. Det här är den enda nuvarande serien som får mig att skrika "JA!!" rakt ut när något bra händer, samt gråta när det är sorgligt. Även om jag är ensam eller i ett rum med andra. Såfort man läser One Piece blir man liksom slukad... blir lite pinsamt när man sitter i ett tyst rum och bryter den konstanta tystnaden man haft genom att skrika över något i serien.

Iallafall, nu har den svenska versionen kommit så pass långt att vi fått veta allt om alla nuvarande stråhattars bakgrundshistorier, och även börjat gräva lite mer i kaptenens förflutna. Så jag rekomenderar alla att göra som jag och läsa vidare. Jag har alltid tyckt att Nami haft den sorgligaste bakgrundshistorien. Ni som varit rädda för att läsa om Nico Robin, jag måste säga att era förväntningar stämmer: FY FAAAAAN :(

Men det bra med One Piece är att den ändå är så övermänskligt positiv och charmig. När man läst One Piece känner man för att göra stordåd.

Bifogar öppningssekvensen som stämmer bra med de delar (41-45) jag just läst.


Och om man vill skratta kan man ju spana in den första amerikanska öppningssekvensen:
Yohoho he took a bite of gum gum! XD

Lisa Medin jämförde mitt hår med Sailor Pluto. Jag höll inte riktigt med, vilket fick mig att söka upp flertalet färgillustrationer av Naoko Takeuchi. Och vilken nostalgi!

Jag är, såsom många andra svenska mangatecknare av min generation, en av de som växte upp med Sailor Moon på Junior i Tv4. En av de som ringde till telefonslussarna och klagade när det inte sändes, eller när de hoppade över avsnitten med japansk musik i bakgrunden. Jag är en av de som googlade upp så mycket information om det japanska orginalet, mangan, m.m. Jag är en av dem som köpte på mig Tokyopops utgåva av mangan, samt en tysk utgåva av The Cherry Projekt, och en japansk av Sailor V mangan. Jag är en av de som såg igenom en bit polsk dubb bara för att få se de sista avsnitten. Och jag grät.

Sen stötte jag på ett bredare utbud av manga och anime, blev förtjust i annat, och fortsatte såsom innan att vara förtjust i serier från andra länder med. Med äldre och mer kritiska ögon läste jag om mangan och störde mig på Naokos Takeuchis sätt att använda screentones istället för bakgrunder, skippa att rita ögat som är närmare läsaren, samt hennes brist på dynamiska linjer etc. (ganska vanligt för shoujotecknare av hennes generation visserligen).

Svepte igenom många av färgillustrationerna och mindes plötsligt varför jag var så inspirerad av den här kvinnan. Hennes bilder var alltid fulla av känslor, och hon tvekade inte till att blanda olika medium. Genom att t.ex. måla på tårtunderlägg, eller slänga in pärlor i bilderna, varför inte? Väldigt tydligt [här], lite mer elegant [här].Och att det alltid var liksom drömmar, ångest, längtan. Så jag tänkte tipsa om några av hennes bilder.

Vi kan ju börja med den här som jag tycker visar en del av Sailor Moon-kompositionen. För er som inte är helt bekanta med serien så är det en typisk magical girl shojo vars magiska flickor representerade olika planeter. Deras uniformer var helt klart någolunda designade efter vanliga japanska skoluniformer. Från början tänkte Naoko ge dem unika uniformer, men det skulle bli för jobbigt att animera. Här ser vi alla huvudpersonerna, med Sailor Moon på en egen sida. Det kom fler magiska flickor senare, från andra planeter utanför solsystemet(t o m de fyra asteroidplaneterna man skymtat efter Pluto fick egna soldater), men de hade inte alls lika stor roll. Det här var länge en av mina favoritbilder. Lite mytologisk stjärnkarta, lite jugend, lite dova färger.

Sailor Saturn, hennes första roll var döden, staven hon bär är hennes lie. Olika slags papper, screen tones, färger, och guldpenna. Klippa och klistra med ett mysigt resultat.

Första gänget, om man säger så. Det syns nog ganska tydligt hur inspirerad jag var av detta. Jag minns att jag försökte verkligen rita ögonen som Naoko och andra tecknare gjorde, men det gick liksom inte. Mina favoriter var när de gjorde miner, vilket nog är en bakomliggande faktor till att många ögon jag ritat är fruktansvärt stora. Minns att jag reagerade på Yuu Watase med "Åh, hon försöker rita som Naoko Takeuchi, och lyckas!" XD Jag var 12 år tror jag. Fastnade aldrig för Fushigi Yuugi, som var stor just då. Hennes senare serier har jag dock tyckt om några stycken av.

Fredrik Strömberg har teorin att många börjar rita efter att ha läst manga för att det ser lätt ut, eller snarare tillåtet ut. Man kan göra fel. Naoko Takeuchi gjorde många fel, och erkände dem alltid. Hon var så stressad med arbetet kring Sailor Moon att hon under en lång period svimmade till sömns. Många anteckningar runt hennes bilder går "Jäklar vad jag var stressad när jag gjorde den här. De behövde en färgbild så jag slängde snabbt ihop något med blyerts, färg, och vad jag hittade. Fast jag gillar lite hur det blev faktiskt" Ta tillexempel det här bokomslaget då den Maskerade Rosen saknar en vänstersida.

Medan Naoko Takeuchi kunde vara stämningsfull och vidunderlig så kunde hon även vara jäkligt plottrig ibland. Min favorit av alla hennes bilder kommer dock alltid vara denna. Den kanske inte är ett av hennes bästa verk(faktum är att det är ett av de tidigaste), men den representerar allt som Naoko Takeuchi var, och allt hon inspirerade mig till att vilja göra. Och den är så enkel, och samtidigt så vemodig.

I stort sett alla dessa bilder hittades på Manga style! Pretty Soldiers in Sailor Suits, som samlar majoriteten av färgillustrationerna från Sailor Moon, och i stort format. De har dock inte allt, nördar såsom mig kommer notera det. Men de har mycket nytt, t.ex. de digitalt gjorda bilderna till de omtryckta böckernas nya omslag, och mycket som varit på den senare hemsidan. Och bland artbook-scanningarna har de även översatt Naoko Takeuchis egna anteckningar om bilderna i fråga, vilket är väldigt kul att läsa.

Igår såg vi Coraline. Animerat av ex-Nightmare before Christmas och skriven av Neil Gaiman. Det var i såndär 3D, så man fick balla glasögon att ha på sig under föreställningen. Knäppt nog var biosalongen i stort sett tomm, vilket får mig att undra om folk missat den här söta och smått skräckinjagande filmen. Det är en sån där snygg film som skulle ge en dödsångest om man såg den när man var liten.


Såhär ball ser jag ut upp-och-ned och med 3D-glasögon utan "glas".

Och här är teasern till Coraline.

Åsa Ekström släpper den första Sayonara September-boken nu i höst, och efterlyste fanart som ska publiceras i slutet. Deadline var idag, vilket slog mig runt lunch, så jag stress-gjorde den här och blev rätt nöjd faktiskt.


Ja, shoujobubbelvinden är gjord för hand. Neopiko 0.05

Sayonara September är en shoujoartad serie som handlar om några vänner som går på en serieskola tillsammans. Det är inte någon bestämd serieskola, men den är såklart något inspirerad av hennes studier på Serieskolan i Malmö. T.ex. kliver huvudpersonen av X2000 på Malmös väldigt vackra tågstation. Boken har en arbetsblogg här, och man kan läsa de första 100 sidorna på den gamla hemsidan här.

Asså, jag vet att det är ganska lame att länka ännu en hyllning till hetero-mono-romantik, men liksom Aaaaw. Hade hört om James Kochalka innan, men har oftast svårt att komma in i webbserier. Så jag läste American Elf först när jag ägde bok 2 av den. Köpt direkt av Top Shelf på SPX. Vanligtvis kostar den 200-300 men K prutade ner den till 50. Och kort därefter vände han sig nervöst till Chris Staros och la till "I hope this didn't ruin the chanses of you looking at Stef's book" Haha!

Iallafall så är American Elf supercharmig, rolig och överaskande.

Snott från orchidpussy.

Bästa promenad: skogspromenaderna med K och Valentin. Brukar innebära djupskog som villar bort oss i sex timmar då vi jagar djur(att fota), klättrar i berg och jag frågar "kan man äta det?" hela tiden.
Favoritgata: Brännkyrkagatan, Drottningatan, Stockholm i mitt hjärta.
Äter lyxmiddag på: min villa i Stocksund.
Bästa mikromaten: Calzonepizzor. Eller fyllethai.
Favoritförort: Täby(born and raised, in the playground I spent moust of my days, when a couple of guys said we're up to no good, started making trouble in my neiboorhood. I got in one little fight but my mom got scared) Ekholmen. Djursholms Ösby.
Bästa lunchställe: Utomhus med K och Valentin. Eller kaffelunch med trevliga kollegor.
Bästa brunchen: Same shit?
Bästa kaffet: Mocha Latte på Espresso House.
Här bjuder jag mamma på middag: Köket.
Här bjuder jag pappa på middag: Köket.
Senaste Stockholmsupptäckt: Café Edenborgs må ha för dyr öl, men att luncha där är GULD.
Senast sedda utställning: Manlig vänskap på Kulturhuset! <3
En bra gå bort-present: Nej vet ni vad! Om Stef Gaines kommer till en tillställning så kommer hon sent och går tidigt, och värden får helt enkelt se hela hennes vistelse som kvällens gåva.
Favoritlyxartikel: Chokladbitar som kostar lika mycket som en chokladkaka annars gör. Förutom i Bryssel, där de ger en hur mycket lyxchoklad som helst. Jag vill till Bryssel igen.
Läser helst: SERIER. Noveller. Och John Ajvide Lindqvist.
Favoritmärke: Divided. Converse. Baby the stars shine bright.
Favoritskor: Mina conversebootlegs och mina gamla vita mary janes som nu tyvärr är för trasiga.
Klädkonto per månad: Jag köper inte kläder. Jag har tillräckligt med kläder. Sist jag inhandlade kläder var när K köpte mig ett par byxor som var på rea i H&M. 90 kr. Det var två månader sedan.
Dricksprocent: Ger man dricks i Sverige? Brukar köra 10% när jag gör det.
Modeförebild: Jag *ÄR* en modeförebild. (Annars öh, seriefigurer, duplica, och vissa vänner)
Motionerar: Promenerar.
Det dyraste jag har köpt: Räknas böcker man tryckt via sitt företag?
Favoritprodukt på Systemet: Gazela & Tequila.
Favoritprodukt på Apoteket: Flux och Calma.
Bästa fyllekäket: Midnatts-Thai! <3
Lyssnar på: sån där musik.
Senast gnolade: Vet inte. Jag sjunger en hel del faktiskt.
Mitt sämsta köp någonsin: åh gud jag vill inte tänka på dåliga köp.
Dansar helst till: fanart! :D <3
Senaste impulsköp: Troligen någon form av chokolad.
Senaste fyndet: Fortfarande mitt ritbord.
Senaste secondhandfyndet: Lucky Lukes samlade verk. Nej vänta, det var Ks fynd.
Användbar pryl: Mobiltelefonen.
Mode jag aldrig vill se igen: 1600-tals puffbyxor, stringtrosor och hela 90-talet.
Favoritaccessoar: rött läppstift, hatt och parasol.
Transportmedel: Roslagsbananen, Tunnelbanan och bussar. Kollektivtrafik for teh win!
Återvinner: Papper och pant.
Hejar på/håller på: skaparglädje och kärlek! :D
Så får jag tiden att gå i kollektivtrafiken: a) dela fyra med en kompis b) lyssna på ipoden c) spana in mig själv i fönstret why hello dar!